- Innan allt annat! Lyckorus! Det är precis vad jag har nu! Utöver hosta, förkylning å allt så rent lyckorus i hela kroppen. I bland får jag det här i London då jag påminns av allt det vackra. Fördelen med att inte bo i Sverige är att man uppskattar alla där hemma på ett annat sätt. Ett sätt som är svårt att förklara men det värmer i hela kroppen. Min status just nu är att jag har lärt mig eller försöker lära mig att se botom alla små saker som leder till stress att istället försöker se helheten. Jag har ett jobb jag älskar så länge det ger mig dom utmaningar som är drivande. Jag har en omkrets med människor runt om mig här som är väldigt fina mer än vad man kan förvänta sig av att bara bo här en sådan kort tid. Att bara få ett sms som "I wish you were here tonight, we all miss you"  från sina tjejer när man är hemma, betyder på något sätt för man är inte i sin trygga zon det är inte folk man har känt dom senaste 10 åren, men det är också det som är charmen. Det är det jag älskar att slänga mig in i något helt nytt, utan att veta vad som kommer hända och vad man kan hitta. Men tillbaka till mitt lyckorus.

Att få vara här matas av all den dagliga kultur och storstadsliv men också kunna få längta till det stilla lugna hemma. Det är precis vad jag gör nu, inte för jag kan se mig åka hem men få längta efter den där dosen som gör mig lycklig. Att få komma hem denna julen att få lägga mig i mammas knä precis som jag är 3 igen fast hon knappt kan andas, eller slås med min bror, få mina fruktansvärt givande "ansiktes behandlingar" av min kära syster. Att bara få träffa mina kusiner se att dom kommer i kapp än när man en gång var den som var äldre helt plötsligt är man på samma nivå, Diskutera med min moster med allt mellan himmel och jord. Ja listan är lång. Men om jag längtar till att få komma hem nu till jul å få bli varm av dom jag älskar gör mig lycklig. Men jag vill också njuta av allt jag har här min vardag mitt liv.

Som sagt jag ser mig själv få det bästa av båda världarna. Det är precis den här känslan som är viktig att påminna sig själv om när allt inte går som man vill.